Min morfar i ett nötskal!
När jag var 12 år gammal så fick min morfar för sig att han och jag skulle åka på en cykelsemester till Åland.
Min morfar är världens tidsoptimist och ganska snurrig.
Så att vi kom iväg över huvudtaget är ganska konstigt, men iväg kom vi och i ganska bra tid.
Stannade i hummelsta och åt och plötsligt fanns ingen tid kvar.
Det hela slutet med att vi missade färjan så vi fick vänta på nästa, samtidigt tdog ett åskoväder in över oss så det var bara till att sitta i bilen några timmar och vänta.
2 år senare var det min lillebrors tur. Dem kom iväg i bra tid och allt flöt på. Plötsligt kollar min morfar på klockan och inser att det börjar bli lite ont om tid så han gasar på. Vad händer då.. Jo cyklarna ramlar av och släpas efter.
Det var bara att stanna och sätta på dem igen och fortsätta. Dem han iaf med färjan.
Igår var det min kusin Sagas tur. Dem skulle åka iväg hemifrån nästan samtidigt som jag skulle till jobbet så jag sa hejdå till dem och gick in, inne står risifruttina, smöret och vindruvorna kvar. Det var bara att ringa morfar så han fick vända. Vid 13.00 ringer morfar och säger att dem står i kön till färjan som bil nummer tre. Färjan ska nämligen inte gå förän vid 15.00. Han har iaf lärt sig något till denna gång. Vi ringer senare på kvällen när dem borde ha kommit dit dem skulle sova men morfar svarar: nee vi har cyklat fel en mil så vi fick vända...
Ja.. vi får hoppas att dem kommer hem på söndag :P
hugs
Min morfar är världens tidsoptimist och ganska snurrig.
Så att vi kom iväg över huvudtaget är ganska konstigt, men iväg kom vi och i ganska bra tid.
Stannade i hummelsta och åt och plötsligt fanns ingen tid kvar.
Det hela slutet med att vi missade färjan så vi fick vänta på nästa, samtidigt tdog ett åskoväder in över oss så det var bara till att sitta i bilen några timmar och vänta.
2 år senare var det min lillebrors tur. Dem kom iväg i bra tid och allt flöt på. Plötsligt kollar min morfar på klockan och inser att det börjar bli lite ont om tid så han gasar på. Vad händer då.. Jo cyklarna ramlar av och släpas efter.
Det var bara att stanna och sätta på dem igen och fortsätta. Dem han iaf med färjan.
Igår var det min kusin Sagas tur. Dem skulle åka iväg hemifrån nästan samtidigt som jag skulle till jobbet så jag sa hejdå till dem och gick in, inne står risifruttina, smöret och vindruvorna kvar. Det var bara att ringa morfar så han fick vända. Vid 13.00 ringer morfar och säger att dem står i kön till färjan som bil nummer tre. Färjan ska nämligen inte gå förän vid 15.00. Han har iaf lärt sig något till denna gång. Vi ringer senare på kvällen när dem borde ha kommit dit dem skulle sova men morfar svarar: nee vi har cyklat fel en mil så vi fick vända...
Ja.. vi får hoppas att dem kommer hem på söndag :P
hugs
Kommentarer
Trackback
